Sitter vid köksbordet & huttrar med en värmande kaffekopp i handen. Regnet har bokstavligen vräkt ner idag igen. Är vidrigt snurrig & trött idag. Gubben påstår att han inte fått en syl i vädret sen han anlände hemma strax efter 16-snåret. Om jag stannar av kommer jag somna, direkt! 

Ska strax vika in lite tvätt. Kanske stryka lite. Visste ni att jag älskar att stryka? Kan ibland slita ur hela linneskåpet/garderober bara för att. Denna syssla försätter mig synnerligen i harmoni. Det gör absolut inte dammsugning. Bara så att ni vet?

Har kikat på massa vackra garner & tyger som jag gärna skulle vilja ha i mina ägor. Dock är jag fattig som en kyrkråtta. Tänk om man kunde gå ner till mormor & gammelmormor för att få rota runt bland deras gamla restgarner & dylikt. Vad härligt det skulle vara. Man skulle säkerligen kunna fynda en hel del. 

Virkade en OS-mössa i svart, cerise & ljusrosa igårkväll. Eller, det är fuskvarianten på denna mössa (endast fasta maskor). Jag har konstaterat att jag är värdelös på att virka. Sticka är nog mer min grej. Dock är bägge delarna lika skoj. Behöver lite mer träning bara. Är så lycklig över att jag äntligen lärt mig läsa mönster (halvbra iaf). Hoppas på att våga mig på ett litet större projekt snart. Kanske en "Pippi-tröja"? Har dessutom alltid velat sy ett lapptäcke. Ända sen jag såg mammsen ligga på golvet & klippa, för att sedan sy, sy, sy...& då var jag blott 4 bast. Man måste våga utmana sig själv för att utvecklas. Det kan ju inte mer än att gå åt helvete?..

Jag har inte sytt på en symaskin sedan jag gick i..hum..5:an? Då hatade jag det mer än något annat på denna jord. Mest för att "syfröken" var elak & skrämde skiten ur mig! Häxan surtant. Dessutom tvingade hon oss att dansa någon konstig ringdans emellanåt? Men, nu..på onsdag..då jäklar ska här sys :) 

Många tankar har denna helg/vecka gått till min Älskade familj nere i vackra, vackra Dalarna. Inte så konstigt med tanke på att det nyss var 3 år sedan (som jag nämnde i föregående inlägg) kära moffas bortgång. Känner mig sjukt sentimental & känslor rusar i min kropp! 

Fick nyss beskåda en otroligt fin kommentar från Sofia. Tack!..

Även mina tankar för mig också tillbaka till den tid då Vi var en enda stor familj. En tid som jag kan sakna & med glädje minnas! Minns att jag var rädd att just detta skulle hända. Att detta var vad som skulle kunna hända efter "operationen". Det var min största rädsla. Någt jag tänker på än idag. Att alla gick åt varsina håll & allt skulle rinna ut i sanden.

Vi hade ju trots allt varit hela "konka(haha)longen under större delen av Min uppväxt..

Vi hade det bra. Riktigt bra! Nästa gång tillfälle ges & jag kommer neröver får vi "syskon" träffas över en kopp kaffe..nu när t.om "Lilla Katastrofen" dricker kaffe (?!). Vad hände liksom? Vart tog tiden vägen?..

Måste också få vara så fjantig & skriva hur mycket jag Älskar Dig..älskade gubbskrutt, herre i huset, Matteponken. Tack för att du låter mig vara ledsen, när jag behöver vara det. Tack för att du drar mig upp, när jag sjunker lite för långt. 

Alltid Vi!..from this moment on. 

Puss på dig!